vokdawoman

Jag jobbar ju inom äldreomsorgen. Och det talas mycket om nerskärningar och så vidare. Jag har nyligen precis kommit hem från jobbet och är harmonisk men också väldigt ledsen. Harmonisk för att man gör dem glada och de blir så tacksamma, ledsen för att man vill göra så mycket mer! En tant är ganska ung, hon kanske är i 70 årsåldern, pigg i huvudet men sängliggandes mestadels av tiden. Läser mycket. Idag läste hon någon deckare som jag aldrig hört talas om och jag frågade om hon läst Gotlandsdeckarna av hon Mari Jungstedt (jag är inte säker på att det stavas så). Mamma pratar mycket om dessa böcker och jag har läst nån och de är himla bra. Tanten blev glad och ville att jag skulle skriva upp varenda bok jag kom på som jag skulle tipsa om! Hon riktigt lyste och jag skrev både den ena och den andra. Andra gången jag var där ville hon att vi alla skulle berätta mer om var vi var födda och vad jag hade för framtidsplaner. DE HAR SÅ OTROLIGT MYCKET ATT BERÄTTA och man hinner inte lyssna på hälften! Det gör mig ledsen och nu ska de dra ner på timmar och personal ännu mer! Jag blir så förbannad på kommuner som ska spara pengar. Spara pengar genom att skita i att bygga om storgatan som de gör här i stan.. Hållt på med det hur länge som helst och det blir fan aldrig klart!!! Och ingen fattar riktigt vad det är de gör... Nej sparka fan på de som redan ligger... Gör det! Jävla idioter! Det är de som byggt vårat samhälle, jobbat i alla år, kämpat och gjort att vi kunnat ha det relativt bra. Tänk på det! De har tagit hand om oss när vi var barn och ungdomar. De har lärt oss deras historia genom att berätta hur världen funkade på deras tid. De är värda mer än att dras upp och ner från sängen för att få lite mat i magen. de är värda mer än ord som godnatt och hur är det idag då lilla Elsa? Vi kommer också bli gamla, hur vill vi ha det då? Vill vi bli behandlade som om vi inte har några känslor och som att vi inte har nån talan bara för att vi har ont efter 50 års jobb och studier?