vokdawoman

Idag är det fredag och då släpper allt. Jag mår konstigt nog mycket mycket bättre på fredagar även att jag ska jobba. Mitt jobb har under den här tiden varit min fristad. Jag kommer så väl ihåg åklagaren plus Idiotens advokat när jag sa att jag inte varit sjukskriven en enda dag under den här tiden. Idiotens advokat menade på att det nog inte var så farligt då. Tänk er själva, man tar varje tillfälle i akt att fly från sitt eget hem.

Pratade med Emelie igår också. Jag hade aldrig träffat och haft så bra kontakt med henne idag om det inte varit för Idiotens skull. Så ur det onda kommer alltid något gott!
Vi pratade om vad vi mindes från då vi blev kompisar, Emelie berättade att hon kommer ihåg den där kvällen när vi satt hemma hos henne i Boxholm och spelade Fia med grogg, blev fulla och sen åkte in till Tranås och gick på krogen. Då visste jag att jag hittat en riktig vän.

Jag kan ju aldrig riktigt släppa den där dagen då jag och Emelie skulle jobba i Jönköping tillsammans. Jag ville inte åka hem till mig, drog ut på allt. Vi satt på stationen, Emelie var fruktansvärt uttråkad minns jag och nog lite sur och fattade nog aldrig varför vi inte bara kunde dra hem till mig!! Till slut gjorde vi ju det och jag berättade först i trappuppgången att han var där. Jag vet att Emelie blev ännu surare och väl hemma så började Idioten och Emelie och munhuggas.. Jag stod där i mitten och ville bara skrika rakt ut att folk skulle fara åt helvete! Jag satt på stationen där och önskade att jag var stark nog och berätta. Men jag var inte det, inte just då.

Ensam är inte stark, det är därför jag behöver alla runt omkring mej! Jag är stark, men jag är minst lika svag. Idioten döda mig som person, den jag var innan, men ur den döda kom något bättre, något starkare!