vokdawoman

Idag sov jag till närmare tolv när mamma ringde.. Får lite samvetskval när jag sover så länge.. Men tror jag behövde det. Har så mycket som snurrar i mitt huvud nu om nya jobbet och så!

Hotellfrukost is the shiiiit!! Varför kan man inte ha det så varje dag?

Igår satt jag på tåget hem. Beräknad anskomsttid till Tranås 21.12. Hade ju egentligen ett pass på mitt helgjobb men pratat med chefen om det för längesen och sagt att jag inte kunde jobba då. Men jag gick från tåget och ställde mej på jobbet på Babar en halvtimme försent och lyssnade på skitmusik!! Sista timmen var bra, resten var ju skit!

Om jag märker att en kompis inte mår bra, mår inte jag bra. Vet inte hur många gånger Emelie har tackat mig för jag tog hennes pass igår men hon har inget att tacka för. Det är hon som stått där med armarna utsträkta när ingen annan har gjort det. Hon tog emot mina tårar, hjälpte mig att bli hel igen efter all skit jag fått ta. Ingen annan vän har stått där som hon har gjort, inte ens de som jag kännt i hur många år som helst. Vissa av dem har inte ens frågat hur det är? Jag har på senare tid verkligen försökt få kontakt men har inte fått något gensvar, varför ska jag lägga energi på dem om de ändå inte vill ha mig som vän? Jag kan ha svikit dem men om alla som har förlåtit mig gör det så skulle de väl också göra det?

Sen finns det de vänner man inte träffar så ofta men som jag vet att jag kan ringa till mitt i natten om jag skulle behöva. Lisa och Bernise till exempel. Det gör inte så mycket hur sällan vi träffas för jag vet att de kommer aldrig bli sand som rinner ur bland fingrarna!

Men en sak vet jag, det är att alla skulle behöve en Emelie. Om alla hade en sådan vän så skulle ingen kvinna idag sitta fast med en man som slår dem. Hon tog min hand när jag drog den tillbaka och hade gett upp. Min mamma och hon gjorde det vid samma tidpunkt fast inte tillsammans. Mamma och Emelie, alla borde vara lika lyckligt lottade som jag!