vokdawoman

Idag mår jag riktigt bra.... Men när jag tänker på Idioten (vilket jag tyvärr gör alldeles för ofta) så känner jag mig tom. Jag funderar på allt som kunde ha hänt. Vart skulle jag ha varit i detta nu om jag inte lämnat han? Jag berättade för polisen om mina självmordstankar jag hade i februari. Hur kan en människa förstöra ens självkänsla så? Jag fattar att ni är många där ute som inte tror att jag har haft det som jag har iochmed att jag är ganska glad och öppen MEN förstå då en sak.. Har man suttit hemma som i ett fängelse, tassat på tå och inte fått umgås med vem som helst i ett halvår så blir man glad när man helt plötsligt kan gå in och ut genom dörren som man vill. Men är jag värd att göra det? Borde inte jag sitta hemma och äta antideppresiv medecin och må jätte jättedåligt på grund av alla ärr han har åstakommit? Nej JAG är inte sån.. Vill inte vara sån, jag vill göra detta på mitt sätt, och det är att ta dagen som den kommer och försöka blicka framåt och försöka tränga undan alla hot och slag. Jag måste tillåta mig och le annars kommer aldrig såren att läka.

Kom, säg att du lovar
Ta min hand
Värm mig, jag fryser
hjärtat är tömt
Älska eller hata, gråta eller skratta?
Våta kinder och smajlgropar
Glad eller ledsen?
Blod som rinner
Svart tunnel
Rädsla eller lättnad?
Ett sista steg
sen kan allt vara borta. Tina Okt08