Tårar....
Nu sitter jag här med tankar i mitt huvud igen.. Pratade med min målsägandebiträde idag. Jag kommer fan inte att orka! Jag vill bara springa iväg... Jag vill inte vara här!! Allt är så fruktansvärt jobbigt så fort jag måste berätta vad som hänt...
Sen undrar jag om jag verkligen är värd att träffa någon som är snäll och genommysig? Varför ska han sitta och ta all skit som jag ibland berättar om? Han är värd betydligt bättre än mig, och jag är definitivt inte värd att känna mig glad, eller? Jag ska helst sitta och gråta som nu... Inte orka... Men ibland ler jag, speciellt när jag är med honom. Kan jag få göra det utan att bli dömd?
Jag är försiktig och jätterädd! Mitt hjärta klarar inte av mer, det är därför jag vet att släpper jag någon in på livet så kommer mitt hjärta inte orka mer. Hur mycket trårar har man egentligen?
Sen undrar jag om jag verkligen är värd att träffa någon som är snäll och genommysig? Varför ska han sitta och ta all skit som jag ibland berättar om? Han är värd betydligt bättre än mig, och jag är definitivt inte värd att känna mig glad, eller? Jag ska helst sitta och gråta som nu... Inte orka... Men ibland ler jag, speciellt när jag är med honom. Kan jag få göra det utan att bli dömd?
Jag är försiktig och jätterädd! Mitt hjärta klarar inte av mer, det är därför jag vet att släpper jag någon in på livet så kommer mitt hjärta inte orka mer. Hur mycket trårar har man egentligen?
Kommentarer
Trackback
