vokdawoman

Om jag kan ta ett djupt andetag och blunda i 10 sekunder... Kan jag bli stark då? Just nu känner jag mig inte ett dugg stark. Jag har ångest, mår dåligt och vill inte alls vara i min lägenhet med alla känslor. Allt går så fort. Jag vill springa långt långt bort, låsa in mig i en stuga, sova ett par veckor och vakna och gå tillbaka till ett normalt liv. Mitt liv är inte normalt, inte för fem öre... Visst finns det ljusstunder i mitt liv. När jag är med människor som verkar bry sig... Tack! Men jag känner sån skuld, jag är inte den enda i världen som har problem. Inte den enda som kanske behöver stöd. Förlåt om jag kanske inte finns där när ni behöver prata just nu...

Har varit hemma i Tranås. Det var roligt. Igår fikade jag massor... Pratade glada och gamla minnen från förr. Idag träffade jag Elin (världens snyggaste och raraste tjej) på hennes jobb.. Har inte träffat henne på jättelänge och hon bara kramade om mig och sa "Tina vad är det egentligen som har hänt?" Jag kände att tårarna brände bakom ögonlocken men jag svalde och sa att vi snart ska bli grannar så då kommer jag berätta. Jag tror inte inerst inne att jag ens erkännt allt som har hänt för mig själv för jag kan få minnesbilder framför mig ibland om jag passerar en plats eller känner en doft. Det värsta jag visste var iallafall att åka buss... Ettan in till stan...