Överallt...
Du finns överallt, när jag blundar ser jag dig
men när jag öppnar mina ögon finns du inte här
Du finns i mina drömmar
men inte här hos mig
Igår jobbade jag på Harrys, vilket var ganska roligt. Inte för den sakens skull att det gick fruktansvärt bra för mig utan för att mina underbara vardagshjältar var där!! Jag stängde till och med tio minuter tidigare eftersom jag lovade den äldre herren en dans. Han ska nämligen flytta tillbaka till Skåne... Fast jag flyttar ju också så det gör ju inte så mycket.
Jag läser så mycket skit i tidningarna om kvinnomisshandel, jag blir ledsen i själen. Det är faktiskt inte vi kvinoor som ska ändra vårat beteende utan det är alla dessa män som slår! Varför ska vi kvinnor vara rädda för att gå ut eller att säga fel saker i ett förhållande. Sen om man nu levt med ett helvete länge så ska man efteråt få folk att tro på det man säger och bevisa. Jag har haft blåmärken, knivsår, avklippt hår men allt är borta nu... Varför gick jag inte tidigare när jag fortfarande hade de synliga såren, för de själsliga såren kommer jag alltid ha kvar men de går inte att visa för nån. Nej inget av allt han skadade mig med är mitt fel, allt är hans sjuka huvuds fel men det är så himla svårt att sitta här och INTE anklaga sig själv.
Jag är rädd, jag är livrädd. Vågar jag göra som jag nu gör även att det känns ganska mycket rätt?
men när jag öppnar mina ögon finns du inte här
Du finns i mina drömmar
men inte här hos mig
Igår jobbade jag på Harrys, vilket var ganska roligt. Inte för den sakens skull att det gick fruktansvärt bra för mig utan för att mina underbara vardagshjältar var där!! Jag stängde till och med tio minuter tidigare eftersom jag lovade den äldre herren en dans. Han ska nämligen flytta tillbaka till Skåne... Fast jag flyttar ju också så det gör ju inte så mycket.
Jag läser så mycket skit i tidningarna om kvinnomisshandel, jag blir ledsen i själen. Det är faktiskt inte vi kvinoor som ska ändra vårat beteende utan det är alla dessa män som slår! Varför ska vi kvinnor vara rädda för att gå ut eller att säga fel saker i ett förhållande. Sen om man nu levt med ett helvete länge så ska man efteråt få folk att tro på det man säger och bevisa. Jag har haft blåmärken, knivsår, avklippt hår men allt är borta nu... Varför gick jag inte tidigare när jag fortfarande hade de synliga såren, för de själsliga såren kommer jag alltid ha kvar men de går inte att visa för nån. Nej inget av allt han skadade mig med är mitt fel, allt är hans sjuka huvuds fel men det är så himla svårt att sitta här och INTE anklaga sig själv.
Jag är rädd, jag är livrädd. Vågar jag göra som jag nu gör även att det känns ganska mycket rätt?
Kommentarer
Trackback
