vokdawoman

Nu är det lördag och jag kommer allt närmare måndag. det är datumet då åtal ska väckas.. Känner mig lite panikslagen.. Som om verkligeheten har kommit ikapp mig och att det är nu det verkligen gäller. Jag tror inte Idioten nånsin i sin vildaste fantasi trodde jag skulle gå så långt som att slänga ut honom och polisanmäla honom. Jag tror han trodde han hade mig fast, att jag verkligen skulle följa med honom till sitt hemland och mata hans jävla kossor och bli en bondfru eller nåt. Men när jag polisanmälde han så trodde jag inte heller att det skulle bli så här jobbigt. jag trodde inte att det skulle vara jobbigt att sitta och prata om det. Jag har träffat många människor som velat att jag skulle öppna mig och berätta. Men att sitta i ett avskalat rum med en människa som lyssnar och TROR på det jag säger är otroligt jobbigt. Jag är inte van att någon lyssnar eller förstår. Jag har verkligen försökt att besvara polisens frågor så gott jag kan men datumen försvinner ihop till en enda stor gröt i mitt huvud. Jag kan lägga pussel, det hände innan det och så vidare, men när hände det?

Tänk dig att stå ensam utan legitamation,pengar eller någonting på sig på Göteborgs Centralstation med vetskapen att han tittar på dej. Kommer flyga på en om man ber om hjälp. Det enda man kan göra är att stanna och vänta. Han kommer tillbaka efter 1 och en halv timme och tar ett nyp i min kind och säger "Hora... varför tittar du på han?" när man suttit där med tårfyllda ögon och bara sett lyckliga och glada människor överallt. Det är ångest. Sen tar han in på hotell och spelar upp alla pengar på nätpoker..