vokdawoman

Idag har jag varit inne i City, fast solen sken blåste det så förbannat mycket. När jag ska in till stan måste jag ta etta och det tar cirka 20 minuter... kanske 25.. Men så fort vi åker förbi Elmia och Kinnarps Arena och den där förbannade äventysminigolf banan så börjar jag att gråta.. Jag kan verkligen inte säga på rak arm varför jag gör detta men jag blir så förbannat ledsen. Jag vill visa mig så jävla stark men det går inte. Jag har ingen OFF knapp där jag kan stänga av mina känslor och låsas som allt är bra hur gärna jag än skulle vilja.

Imorgon ska jag till polisen. Jag kommer få en advokat eller målsmansbiträde. Ännu en person jag ska sitta och berätta allt som har hänt för och en ny polis dessutom. Jag har pratat med kuratorer och människor i kvinnojourer men jag har så förbannat svårt att öppna mig då rummet är avskalat och det sitter en person som ska lyssna på MIN berättelse. Jag är orolig för om de kommer tro på det jag berättar eller om jag helt enkelt bara kommer och bryta ihop och storgråta. Jag är så förbannat rädd!

Tack alla ni som skriver till mig, det betyder jättemycket! Jag är inte ute efter att någon ska tycka synd om mig eller så, utan jag skriver för min egen vinnings skull, en form av terapi. Sen vill jag bara skriva och nå ut med något för att andra i samma situation ska förstå att de inte är ensamma. Det är inte vårat fel att det finns skitstövlar som slår och hotar!