vokdawoman

Jag kommer ihåg den där gången vi skulle till Göteborg, idioten och jag. Hans kompis och hans fru skulle också följa med. Hans kompis Anton kan verkligen inte köra bil. Jag var livrädd hela vägen och vi var nära och krocka varje gång. Väl inne på avenyn säger de till oss (mig och Anton fru) att vi ska vänta. Vi två kan inte prata med varandra eftersom hon inte kan svenska och jag inte kan joggospråket... Och hon orkade inte gå i affärer på grund av hennes fetma. Jag surar till men tänkte verkligen inte börja bråka med Alex mitt på avenyn.. De tog en snatterirunda och kom tillbaka med lite godis och smink. Sen gick vi till Cherry Casinos spelrum på stationen så Anton kunde spela lite. Han bråkade med dealen som hade rätt och det påpekade jag men i deras kultur ska man absolut inte säga emot en äldre man så det fick jag höra, mitt bland alla männsikor och mina kollegor i Göteborg... Tur att de inte visste att jag var en Cherryanställd för jag skämdes ögonen ur mig.

Väl på väg hem hamnade vi mitt i rusningstrafiken och utanför Ullevi höll Anton på att krocka med en stor lastbil på min sida och jag skrek att han skulle köra lugnare. Det borde jag inte ha gjort eftersom jag då fick mej en örfil. Jag började gråta och Alex skrek att slutade jag inte gråta och bad Anton om ursäkt så skulle han slå mig ännu mer. Ända hem så satt jag med gråten i halsen och ville bara att vi skulle krocka så jag kunde få hjälp... Det var en dålig dag.... Och senare sa han att han älskade mig...