vokdawoman

Idag på terapin pratade vi om varför jag ibland kan sitta och sakna idioten. Jo jag var ju faktiskt någongång kär i honom, eller jag blev kär i honom på något konstigt sätt annars hade jag ju inte gett han chans på chans. I början kommer jag ihåg att han köpte blommor och godis som stod på jobbet när jag kom dit, bara det i sig är för mig väldigt ovanligt. Han var charmig och jag kände mig verkligen behövd och älskad. Hon som jag pratar med berättade att dessa män är väldigt manipultiva och har stort kontrollbehov. Jag känner så väl igen hans kontrollbehov när jag ser det. Han grät och visade tårar för att få sin vilja igenom i vissa fall, annars slog han och hotade. Han var både känslosam och väldigt aggresiv.

Vi pratade även om hur jag skulle reagera om jag träffade honom idag. Vad jag skulle göra. Jag vet inte! Jag vet inte om jag skulle falla tillbaka och låta honom prata sin smörja och be om förlåtelse, eller om jag skulle slå ihjäl fanskapet och bli vansinnig. Mest av allt som jag skulle vilja är att jag inte reagerar alls och bara ignonerar. Hon tyckte jag skulle ha det som mål och försöka hålla fast vid det den dagen jag träffar han igen, om jag nu gör det.

För en stund sen var Emelie här med sin katt Sixten. Det blev ingen större catfight men Lillis morrade och fräste ganska mycket... Tror nog det ska gå bra att ha han här hela midsommar om man inte lämnar de ensamma några längre stunder. :)