vokdawoman

När relationer tar slut är det alltid svårt, både för den som bestämmer att det ska ta slut och den som blir sårad. När man själv bestämmer att man ska göra slut så sitter man och tänker på hur man lättast ska göra det för att lindra smärtan för den andra. Men det finns inga lätta sätt att göra slut på. Tårar är en form av kontrollbehov och det är så lätt att man som den personen som lämnar den andra tycker synd om denna och ger den chans efter chans... Det är nog därför jag just nu är Kall som is... När jag lämnade Alex så känndes det också jättejobbigt. Vem skulle nu bestämma? Vem skulle jag kunna känna mig behövd av nu? Jo jag älskade nog honom för att jag kände att han behövde mig, han behövde mig mer än jag behövde honom. Jag ville hela honom, hjälpa honom. Jag är ju bara en kvinna. Skydda min omgivning. Han var ju faktiskt snäll de gånger han var snäll då han överröste mig med nya jeans, jackor, smink och godis.

Alex, ville ha kontroll, det var därför han slog mig. Han klarade sig inte utan mig och när han kände att jag var på väg bort från honom drog han åt snöret ytterligare.... Gapet mellan livet med honom och friheten med dem jag älskar blev större och större men till slut hoppade jag! Och allt tack vare en kille jag aldrig sett och min mamma!

Ibland känner jag att jag bara svamlar när jag skriver men det är just nu allt jag kan göra... hjärnan är som ett virr varr och jag vet inte vad jag känner eller inte känner!!