Balans.
Jag står på kanten mellan hopp och förtvivlan
Året är 2008.
Bägaren rinner åt förtvivlan.
Året är nu, just nu.
Bägaren rinner åt hopp.
Hur kan allt ändras så fort?
Hur kan den mörka tunneln vara ljus?
Hur kan mitt leende helt plötsligt vara sant?
Inte ett falskt förtvivlat leende för att synas som en i mängden.
Jag mår bra. Oftast.
Det finns andra saker som oroar mig.
Men de är mindre, saker som kommer ordna sig.
Om jag öppnar min hand
ser jag dig sitta där som en fågel.
Jag kommer inte hålla dej hårt.
Jag vill att du ska flyga iväg.
Jag hjälper dig genom att blåsa på dej.
Du flyger iväg.
Jag är fri.
Idioten är borta och bägaren med förtvivlan ramlar över kanten och finns inte mer.
Nu finns bara hopp.
Hopp och kärlek!
Året är 2008.
Bägaren rinner åt förtvivlan.
Året är nu, just nu.
Bägaren rinner åt hopp.
Hur kan allt ändras så fort?
Hur kan den mörka tunneln vara ljus?
Hur kan mitt leende helt plötsligt vara sant?
Inte ett falskt förtvivlat leende för att synas som en i mängden.
Jag mår bra. Oftast.
Det finns andra saker som oroar mig.
Men de är mindre, saker som kommer ordna sig.
Om jag öppnar min hand
ser jag dig sitta där som en fågel.
Jag kommer inte hålla dej hårt.
Jag vill att du ska flyga iväg.
Jag hjälper dig genom att blåsa på dej.
Du flyger iväg.
Jag är fri.
Idioten är borta och bägaren med förtvivlan ramlar över kanten och finns inte mer.
Nu finns bara hopp.
Hopp och kärlek!
Kommentarer
Trackback
