vokdawoman

Igår pratade jag och mamma om vänskap! Jag berättade för henne om hur jobbigt jag tycker det är när vissa av ens närmaste vänner försvinner längre och längre bort. Jag frågade henne om det var för att de har gift sig skaffat barn och för att det var för att jag lever ensam och som singel? Mamma sa att när man blir förälder tar det väldigt mycket tid med ett barn och som förälder har man inget annat att prata om än just föräldraskap och hur man ska byta blöja på en unge. Hon hade det på samma sätt berättade hon. Men jag tycker det är svinjobbigt att inte längre känna sig välkommen, att de inte ringer. Jag har försökt men jag kanske har ett sånt ointressant liv utan barn och kille att jag glöms bort. Mamma sa att de kanske till och med tycker att jag umgås för mycket med mina nya kompisar, som till exempel Emmelie. Ja men varför gör jag då det? Jo för att Emmelie ger mig positiv energi!
Jag kanske känner såhär för att jag känner en avundsjuka för att jag misslyckats med mitt liv. En skam för att jag gjorde en väldigt sen abort, jag hade ju också kunnat vara mamma vid detta laget. Inte precis men nästan. Nej jag saknar dem som fan. Läser ni detta så vet ni vilka ni är och jag vet jag är inte lätt att umgås med heller! Men jag saknar er!