Ensamhet..
Igår var en ganska jobbig dag. Först åkte jag till Linköping för att träffa min grupp. Där pratade vi om ensamhet. De andra har ju levt ganska länge tillsammans med någon och är rädda för att bli ensamma. Även om de säger att de var mer ensamma tillsammans med den mannen de levde med i det dåliga förhållandet. Jag är nog inte speciellt rädd för att bli ensam. Jag vet att jag har så mycket människor omkring mig som jag vet tycker om mig för den jag är. Men ibland känner man sig otroligt ensam. När man var yngre så tyckte man ju det var otroligt viktigt att man skulle bilda familj och träffa MANNEN i sitt liv. Såklart att man fortfarande tycker det är viktigt. Det vill man ju.
Vi pratade om människor som sitter ensamma på fik eller går ut ensamma och äter. Jag har inget problem med sånt. De andra kände att vad ska folk tro om mig om jag sitter här själv? Men jag tror folk i allmänhet är så pass självupptagna så de flesta reagerar inte... Det är som en text jag läste om kroppsideal. Går du på badstranden där hundra människor befinner sig så tänker du mycket på vad andra tycker och tänker när de ser dej. Alla tänker så och det finns männsikor som säkert tänker: Åhhh tänk att ha den kroppen!! om dej, vare sig du är gammal, ung, tjock eller smal! Sträck på dej, det finns bara en av dej och tycker någon inte om dej så är det deras problem. Man ska i första hand tänka på sig själv!
I jönköping hade vi lite möte. Pratade även lite framtid med min chef. Han vill inte att jag slutar. Han tycker att jag gör mitt bästa man kan göra MEN han hjälper mig om jag vill vara någon annanstans och jobba. Jag spände mig för mycket inför mötet och jag fällde även några tårar. Men skönt. Jag fick i princip säga det jag ville få sagt.
En sak glömde jag dock att berätta som jag tänkte på hela vägen hem.
I Januari hade vi årsfest på Cherry. Vi var på Harrys, idioten sa till mig att jag inte fick gå för jag skulle minsann ragga och vara otrogen. Efter många om och men fick jag gå MEN jag skulle åka med 2154 bussen från stan. Min chef sa till mig, snälla stanna lite längre, du ska ha ett pris. de fick tydligen inte dela ut det till nån som inte var där. Frågade Idioten om jag fick stanna eftersom det skulle betytt så mycket för mig att få priset i år igen. Nej jag skulle komma hem. Åkte hem, dock med nästa buss efter den som jag först skulle tagit. När jag kom hem, ignonerade hon mig och jag fick en styrka som sa att jag åker tillbaka, Jag ber om hjälp! På bussen mot räddningen ångrar jag mig och känner att Nej jag kan inte förstöra deras fest. De har roligt och ska jag gå dit och förstöra den? Jag tänkte oegoistiskt och åkte alltså hem igen.. Nu vet jag att om jag hade gått in där hade det slutat med en katastrof men jag vet att jag hade fått hjälp. Alla hade stöttat mej och kanske förstått vilken jobbig situation jag var i. Men nej, skydda alla andra och ta skiten själv... Thats me!
Vi pratade om människor som sitter ensamma på fik eller går ut ensamma och äter. Jag har inget problem med sånt. De andra kände att vad ska folk tro om mig om jag sitter här själv? Men jag tror folk i allmänhet är så pass självupptagna så de flesta reagerar inte... Det är som en text jag läste om kroppsideal. Går du på badstranden där hundra människor befinner sig så tänker du mycket på vad andra tycker och tänker när de ser dej. Alla tänker så och det finns männsikor som säkert tänker: Åhhh tänk att ha den kroppen!! om dej, vare sig du är gammal, ung, tjock eller smal! Sträck på dej, det finns bara en av dej och tycker någon inte om dej så är det deras problem. Man ska i första hand tänka på sig själv!
I jönköping hade vi lite möte. Pratade även lite framtid med min chef. Han vill inte att jag slutar. Han tycker att jag gör mitt bästa man kan göra MEN han hjälper mig om jag vill vara någon annanstans och jobba. Jag spände mig för mycket inför mötet och jag fällde även några tårar. Men skönt. Jag fick i princip säga det jag ville få sagt.
En sak glömde jag dock att berätta som jag tänkte på hela vägen hem.
I Januari hade vi årsfest på Cherry. Vi var på Harrys, idioten sa till mig att jag inte fick gå för jag skulle minsann ragga och vara otrogen. Efter många om och men fick jag gå MEN jag skulle åka med 2154 bussen från stan. Min chef sa till mig, snälla stanna lite längre, du ska ha ett pris. de fick tydligen inte dela ut det till nån som inte var där. Frågade Idioten om jag fick stanna eftersom det skulle betytt så mycket för mig att få priset i år igen. Nej jag skulle komma hem. Åkte hem, dock med nästa buss efter den som jag först skulle tagit. När jag kom hem, ignonerade hon mig och jag fick en styrka som sa att jag åker tillbaka, Jag ber om hjälp! På bussen mot räddningen ångrar jag mig och känner att Nej jag kan inte förstöra deras fest. De har roligt och ska jag gå dit och förstöra den? Jag tänkte oegoistiskt och åkte alltså hem igen.. Nu vet jag att om jag hade gått in där hade det slutat med en katastrof men jag vet att jag hade fått hjälp. Alla hade stöttat mej och kanske förstått vilken jobbig situation jag var i. Men nej, skydda alla andra och ta skiten själv... Thats me!
Kommentarer
Trackback
