vokdawoman

Jag f attar inte varför det vissa nätter bara inte går att sova... Inatt var en sån natt... Var uppe flera gånger, vrider mig i sängen, tycker katterna ligger i vägen och kan inte sova... Sista gången jag tittade på klockan så var den 04.06... Vid sju i morse ringde telefonen, från hemtjänsten, orkade inte svara, vill inte jobba. Jobbar imorgon, lördag och söndag. Tycker att det räcker faktiskt.

Mäklare, är det ett litet egendomligt folk? Jag måste ner till min lägenhet senast imorgon klockan 17 och städa skiten... För han ville inte visa den i nuvarande skick...

HAN, tänker på han ibland. Undra hur han egentligen mår när han sitter i häktet. Varför bryr jag mig ens? Hoppas han mår som han förtjänar!

Varför är det inte så många kvinnor som anmäler att de blir misshandlade? Jag förstår dem, nu så här i efterhand när jag tänker tillbaka, om jag hade vetat att det skulle bli så här så hade jag valt att bara lämna honom, inte anmäla. Det är inte värd all smärta och förnedring... Fast om han nu blir dömd för det han borde bli dömd för gjorde jag nog ändå rätt som anmälde han. Fram till domen är ångesten stor. Jag ältar och ältar och ältar om och om igen.

E, är mitt ljus i den mörka tunneln, han är mitt liv, axeln jag kan gråta emot.
E, är glädjen, glimten i mina ögon.
Utan E vore livet väldigt tråkigt.