Jag heter...

...Tess och har levt tillsammans med en man som misshandlat mig, hotat mig och varit en stor spelmissbrukare. Jag lämnade honom för drygt en månad sen och tiden efter det har varit den svåraste tiden jag någonsin upplevt. Ta kontakt med alla man inte hört av sig till men som man tänkt på massor, gå till polisen och göra anmälan. Och framför allt att vara stark och inte gå tillbaka till honom.
Under den här tiden efter att jag lämnade honom har jag pratat mycket om det som hänt, ältat, gråtit, svurit och hatat... Många av mina vänner har fått sitta och lyssna på detta ältande om och om igen. Vänner jag inte trodde fanns, vänner som jag under denna tid med honom svikit och burit mig illa åt emot.

Jag har fortfarande ångest, tänker på han för mycket varje dag. Igår insåg jag vilken stor spelmissbrukare han var/är när jag fick hem kontoutdragen från banken. Men att försöka intala sig själv att det inte var en ursäkt för hans beteende är svårt. Var det därför han slog mig?
Kan man älska någon som slår en? Varför gick jag tillbaka till honom första gången? Varför var jag då inte lika stark som jag är idag? Fast är jag verkligen stark, jag är ett vrak där tårarna kan bryta ut bara jag hör ett speciellt ord, ser en speciell sak...
Om jag aldrig älskat honom, varför gick jag då tillbaka? Varför älskar man någon som vill ha full kontroll och makt över en annan människa? Är gränsen mellan hat och kärlek så liten?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0