vokdawoman

I fredags upplevde jag det hemskaste som jag någonsin har upplevt. Idiotens slag, hot och smärtsamma skällsord var ingenting emot med att sitta i en rättsal mittemot Han som förstört hela mitt liv.
Jag åkte till Jönköping tidigt på morgonen, körde själv, ville inte att mamma skulle följa med, ville visa mej stark. Mådde illa hela vägen ner och när jag kliver av bilen på parkeringen i City så kom första spyan. Väl inne på tingsrätten kom den andra, tack och lov hann jag in på toaletten. Rättegången blev uppskjuten 30 minuter på grund av att det saknades en nämndeman. Mamma jag skulle vilja att hon var där då! Jag var inte lika stark.
Väl inne i rätten får jag sitta mittemot idioten. Det var jag som började berätta i stora drag hur vi träffades. Det gick okej tills Idiotens advokat ställer första frågan som var mycket känslig för mig. Paus tio minuter.
När Idioten ska höras om den ena punkten bryter han ihop och säger att han älskar mig och att han aldrig skulle slå mig och göra mig illa och bla bla bla! Ytterligare en paus.

Andra gången jag bryter ihop är när Idioten sitter och kokar ihop en historia som inte ens har hänt. Jag känner att allt detta är inte värt att må dåligt av. Jag orkar inte mer. Så mycket tårar jag fällde i fredags har jag aldrig fällt. Det värsta var att höra hans påhittade historier och att det var jag JAG som misshandlat och hotat honom. Hans advokat pressade mig, antagligen var han ute efter att knäcka mig direkt annars hade han aldrig ställt den där första frågan som egentligen inte alls har med rättegången och göra.

När mina vittnen skulle höras så var det jobbigt på ett annat sätt. Inom mig växte den där känslan av att jag svikit dom upp. Ångesten kom och jag kände hur jag svikit mina vänner och även sitter de i en rättsal på min sida och vittnar! Pratar goda ord om mig. En kollega sa att Tina var min förebild när jag började jobba... Min chef sa att jag alltid gjort ett bra jobb och en massa andra fina ord. Ångesten växte sig enorm eftersom jag anser att jag svikit dem med mina lögner och att jag inte bett om hjälp tidigare.

Nu sitter jag mest här med ångest inför domen. Antingen tror de på mig eller på honom. Enligt hans advokat har jag inte tillräckligt med vittnen... Men man har väl inte alltid besök hemma då man blir misshandlad och hotad i hemmet? Ingen ville komma hem till oss... Håret han klippte på min vänstra sida var det visst jag som gjorde i en ångestfylld attack. Och hans advokat menar att jag är en av de många kvinnor med självmordstankar som skadar mig själv och nu vill ha någon att skylla på... Att bara sitta där och höra de orden när man precis har intalat sig själv att det inte är ens eget fel och att det är Idioten som har framkallat mina självmordstankar under tiden han misshandlat mig. Jag har till och med sagt till honom att han skulle döda mig eftersom döden inte kan vara värre än det som hände mig hemma i min egen lägenhet. Jag bad på mina knän att han skulle slå ihjäl mig bara för att jag inte orkade ta mig ur det, vågade inte be om hjälp. Jag är ingen psyksjuk kvinna med självmordstankar. Jag är ett offer som mådde riktigt dåligt under ett förhållande med en man med en kvinnosyn av skit!

Väntan är det värsta....