vokdawoman

Jag går upp på morgonen och Han sitter framför datorn, tittar inte på mig utan fortsätter att stirra på skärmen på Laptopen.
Vad gör du? frågar jag lite försiktigt för att inte göra Honom irriterad. Han svarar inte utan fortsätter stirra på skärmen. Jag går ut i köket, brer mig en smörgås, funderar på vad jag ska göra. Tvätta kanske? Då kan jag komma ifrån  honom ungefär 20 minuter i taget hela dagen. Jag hör innifrån vardagsrummet att han muttrar och frågar mig var bankdosan är någonstans. Jag svarar att jag inte vet och tjafset är igång. Jag ber honom att han ska sluta spela, att vi borde betala vissa räkningar och handla mat. Han stirrar på mig med sina svarta otäcka ögon, tar tag mig om nacken och väser: Vet du var dosan är eller ska jag bli riktigt förbannad? Jag sätter gråten i halsen eftersom jag verkligen inte vet var dosan är eftersom han alltid har den, jag vet knappt hur man använder den! Han knuffar in mig i väggen och sätter sig åter igen framför datorn. Medans han slutar svara på tilltal i flera timmar snurrar tankarna omkring i mitt huvud, jag går ut, på väg att be om hjälp men varje gång har något hindrat mig. Jag går omkring i ett svart rum hela dagen medan han sitter och glor på sin skärm. När modet har växt sig större frågar jag om jag kan få låna datorn lite. Han svarar om 5 minuter, det går 30 minuter och jag frågar igen. Han slår näven i bordet och säger att jag tjatar. Det är kväll, lika bra att sova. Sväljer gråten.... Dagen efter kunde han få för sig att vi skulle på semester....

Jag undrar just nu vad som egentligen finns innanför hans pannben... Vad som rör sig i hans huvud?
Hur glömmer man och går vidare?